Là-Bas sunnuntaina - Là-Bas på söndagen - Là-Bas on Sunday

Tänään lauantaina saaressa on hiljaista. Lokit yrittävät kehittää draamaa siitä, että yksi ihminen kulkee kallioilla, mutta niidenkin ääni melkein hukkuu meren ja tuulen kohinaan. Tuuli on kylmä, kameran kanssa näperrellessä sormet kohmettuvat vaikka pitäisi jo olla kevät. Huomenna sunnuntaina luvassa on vilskettä, sillä Lá-Bas biennaali huipentuu täällä. Ohjelmaa on aamusta iltaan eri tiloissa saarella.

Idag, lördag, är det tyst på ön. Måsarna försöker ställa till med dramatik av det faktum att en enda människa går på klipporna, men även deras röster nästan drunknar i vindens och havets brus. Vinden är kall,  fingrarna fryser när man knypplar med kameran, fastän det borde redan vara vår. Imorgon, på söndagen, skall det bli liv på ön, för Lá-Bas biennalen kulminerar här. Det finns program från morgon till kväll i olika utrymmen på ön.

Today, Saturday, it is quiet on the island. The sea gulls try to create some drama from the fact that one human being walks on the cliffs, but even their voices almost drown in the roar of the sea and the wind. The wind is cold; my fingers freeze while tinkering with the camera, although it is supposed to be spring already. Tomorrow the place will be busy with people, since the Lá-Bas biennale will culminate here. There is program from morning till evening in several places on the island.

Tuuli koillisesta - Nordostlig vind - Wind from Northeast

Aurinkoa ja navakka koillistuuli, Uunisaaren silta on purettu kesäksi veneiden tieltä ja rantakahvilat ovat täynnä väkeä. Hetkittäin saattaa jo aavistaa että kyllä tästä vielä kesä tulee. Linnut ovat vielä suhteellisen rauhallisia. Yksi hanhi istuu jo pesässään mäellä bunkkerin vieressä vaikkei sillä ole vielä munia haudottavana. Huomasin sen, kun se säikähti minua ja pyrähti lentoon kun lähestyin. Sanomalehdet kertovat, että taiteilija Kimmo Kaivanto on kuollut. Menin aamulla katsomaan hänen lumpeenlehti-työtään "Kun meri kuolee", kun se kerran on nyt esillä Amos Andersonin museossa. Muistan että näin Kaivannon näyttelyn siellä vuonna 1971 äitini kanssa, ja selitin innostuneena, että nyt ymmärrän mikä on taiteen tarkoitus. Äiti oli hiukan vaivautunut ja yritti pehmentää, että taidetta on monenlaista. Niimpä niin. - Meri  elää vielä, ja se on hienoa.

Solsken och frisk nordostlig vind, Ungsholmens bro har tagits ner till sommaren för att ge plats åt båtarna och strandcaférna är fulla med folk. Stundtals kan man redan ana att det nog kan bli något som liknar sommar så småningom. Fåglarna är relativet lugna tillsvidare. En gås satt redan i sitt bo på kullen bredvid bunkern fastän den inte har några ägg att ruva ännu. Jag upptäckte den för att den blev skrämd och flög upp när jag närmade mig. Dagstidningarna berättar att konstnären Kimmo Kaivanto har dött. Jag gick för att se hans näckrosarbete "När havet dör" i morse, eftersom den finns att se på Amos Anderson just nu. Jag minns att jag såg Kaivantos utställning där med min mamma 1971, och förklarade ivrigt åt  henne att nu förstår jag vad som är meningen med konst. Mamma var lite besvärad och försökte runda av med att det finns många olika slags konst. Ack ja. Havet lever ännu, och det är fint.

Sunshine and a fresh wind from northeast, the Uunisaari bridge has been removed for the summer to let the boats pass, and the cafeterias on the shore are packed with people. At times one can imagine that there might be a summer coming after all. The birds are relatively calm so far. One goose was sitting in her nest on the small hill next to the bunker although she does not have any eggs to hatch yet. I noticed her because she was frightened of me and took wing when I approached. The papers tell that artist Kimmo Kaivanto has died. I went to see his water lily work "When the Sea Dies" this morning, since it is on display at Amos Andersson Museum right now. I remember seeing Kaivanto's exhibition there with my mother in 1971, and explaining to her enthusiastically that now I understand the purpose of art. My mother was slightly embarrassed and tried to say that there are many kinds of art. Well, yes. The sea is still alive, and that is nice.

Takatalvi on ohi - Eftervintern är över - Relaps of Winter is Over

Pääsiäisen ajan takatalven jälkeen kevät etenee taas tavalliseen tapaan. Lunta ei ole kuin joissakin kallionkoloissa. Pajunkissat, vanhan puutarhan muistona kuusen ympärillä kukkivat lumikellot ja tietysti lokit kertovat, että on kevät, vaikka kylmä tuuli tuntuukin talviselta. Meri pitää saaren kylmänä pitkään keväisin, mantereella on lämpimämpää. Vuorovene kulkee taas - viikonloppuisin puolen tunnin välein - Ursulan laiturista Kaivopuiston rannasta. Seuraavan puolen vuoden ajan Harakkaan on taas helppo tulla.

Efter påsktidens eftervinter framskrider våren igen som vanligt. Det finns ingen snö längre, förutom i några bergsskrevor. Videkissorna, snöklockorna som blommar till minne av den gamla trädgården kring granen och givetvis måsarna, talar om vår, även om den kalla vinden känns som vinter. Havet håller ön nedkyld länge om våren, det är varmare på fastlandet. Turbåten går igen - på veckosluten varje halvtimme - från Ursula bryggan i Brunssparken. Det följande halvåret är det igen lätt att ta sig ut till Stora Räntan.

The spring is proceeding in ordinary fashion again, after the relaps of winter during Easter. There is no snow, except in some crevices. Catkins, snowdrops blooming in memory of the old garden around the spruce tree, and of course seagulls speak of spring, although the cold wind feels like winter. The sea keeps the island cold in springtime; it is warmer on the mainland. The boat is operating again - every half hour during weekends - from Ursula pier in Kaivopuisto park. For the following six months it is again easy to come to Harakka.

Palmusunnuntai - Palmsöndag - Palm Sunday

Vihdoinkin kevät, kirkasta ja kylmää, tuuli yltyi äkkiä ja puhalsi mereltä jäätävänä. Bunkkerin katolla seistessä tuntui, että se voisi heittää minut maahan. Vielä hetki on aikaa ennen kuin linnut ottavat vallan, pari lokkia kirkui ja kaarteli jo kallioilla. - Harakan Energia näyttelyn julkaisua varten meidän pitäisi kirjoittaa muistoja työskentelystä saaressa, deadline taisi olla eilen. Niitä on liian paljon, ne sotkeutuvat toisiinsa, asettuvat edellisten muistojen päälle ja peittävät kaiken jonkinlaiseen menneisyyteen, jota ei oikeastaan tee mieli ajatella, koska tuntuu, että siihen voisi juuttua. Mutta sen kyllä muistan, että Harakassa tuulee, melkein aina.

Äntligen vår, klart och kallt, vinden tilltog plötsligt och blåste iskall från havet. Då jag stod på bunkerns tak kändes det som om den kunde kasta mig i marken. Ännu en stund innan fåglarna tar över, ett par måsar skränade och cirklade redan över klipporna. - Till publikationen för utställningen Stora Räntans Energi borde vi skriva ner minnen om arbetet på ön, jag misstänker att deadline var i går. De är för många, de blandas ihop, de lägger sig ovanpå de tidigare minnena och bäddar ner  allting in i  ett slags förflutet som man egentligen inte har lust att tänka på, för det känns som om man kunde fastna i det. Men det minns jag nog, att det blåser på Stora Räntan, nästan jämt.

Finally spring is here, clear and cold; the wind rose and blew icy from the sea.  While I was standing on the roof of the bunker it felt strong enough to push me down. There is still some time before the birds take over; a few seagulls already screamed and wheeled above the cliffs. - For a publication connected to the Energy of Harakka exhibition we are supposed to write down memories of working on the island; the deadline was yesterday, I think. They are too many, they become entangled, they lie on top of the previous ones and cover everything into some kind of a past, which one does not really want to think about, since it feels like one might get stuck in it. But I do remember that it is windy on Harakka, almost always.