22.10.2012

Katolla taas - Åter på taket - On the Roof Again

Yli kahden viikon tauon jälkeen oli ihanaa päästä saareen syysauringon paisteessa ja melkein tyyneellä säällä. Kun tuuli ja meri kerrankin olivat melkein vaiti, kuuluivat kaikki vesiliikenteen ja kaupungin äänet selvästi. Erilaisia moottoreita kuului joka suunnalta. Nyt haavat bunkkerin ympärillä olivat lähes alastomia ja läpinäkyviä, joten otin käyttöön lohikäärmeenkutsunauhani ja ravasin taas edes takaisin heiluttamassa sitä, ensin näköalapaikalla bunkkerin katolta kuvattuna ja sitten bunkkerin katolla näköalapaikalta kuvattuna. Huomasin vasta jälkeenpäin, että kuvan rajaus oli vaivihkaa siirtynyt niin, ettei näköalapaikka ollut enää mukana kuvassa, ja nauhan heilutukseni jäi kuvan reunan ulkopuolelle. Toisin sanoen: turhaa touhua, taas kerran - ainakin kameran kannalta ajatellen.

Efter en paus på över två veckor var det skönt att komma ut till ön i höstsolens sken och i nästan lugnt väder. När vinden och havet för en gångs skull var nästan stilla kunde man höra båttrafikens och stadens ljud tydligt och klart. Det hördes olika slags motorer från alla håll. Nu var asparna kring bunkern nästan nakna och genomskinliga, så jag tog i bruk mitt kalla-på-draken-band och sprang fram och tillbaka och viftade med det, först på utsiktsplatsen videofilmad från bunkerns tak, sen på bunkerns tak videofilmad från utsiktsplatsen. Jag märkte först efteråt att beskärningen av bilden så småningom ändrats till den grad att utsiktsplatsen inte längre fanns med i bilden, och mitt viftande således föll utanför bilden. Med andra ord: onödigt arbete, än en gång - åtminstone  ur kamerans synvinkel.

After a break of more than two weeks it was great to come to the island in autumn sunshine and almost calm weather. When the wind and the sea for once were almost quiet, the noice of boat traffic and the sounds of the city were clearly audible. One could hear various motors in all directions. Now the aspen around the bunker were almost naked and transparent, so I used my calling-the-dragon-ribbon again and ran back and forth waving it, first on the panorama hill, videoed from the roof of the bunker, then on the roof of the bunker, videoed from the panorama hill. Only afterwards did I notice that the framing of the image had slowly altered to such an extent that the panorama spot was no longer included in the image, and my waving of the ribbon thus fell outside the frame. In other words: useless work, once again - atleast from the camera's perspective.