Kovakaan tuuli ei tunnu myrskyltä kun aurinko paistaa, mutta se kaataa kamerajalustan yhtä tehokkaasti. Yritin virittää ison kiven muovipussissa painoksi, kuten minulle on neuvottu, mutta nauha vaan venyi eikä paino tuntunut tukevalta. En uskaltanut jättää jalustaa seisomaan itsekseen kun tuskin itse pysyin pystyssä katolla. Niinpä päädyin pitämään toisella kädellä kiinni jalustasta ja kilistämään kelloa toisella kädellä. En siis itse astunut kuvaan, vaan tallensin videolle pelkän maiseman tällä kertaa. Se olikin komea syysauringossa, kun keltaiset haavat vääntyilivät tuulessa. - Vuorovene kulkee vielä viikon, kerran tunnissa. Sen jälkeen on soudettava tuulisellakin säällä.
En hård vind känns inte som storm när solen skiner, men den kan lika fullt fälla omkull ett kamerastativ. Jag försökte gillra en stor sten i en plastpåse som tyngd, som man rått mig, men bandet tänjdes och tyngden känndes ostadig. Jag vågade inte lämna stativet att stå för sig självt när jag knappt själv hölls på benen på taket. Så jag valde att hålla i stativet med ena handen och klinga på klockan med den andra handen. Jag steg alltså inte själv in i bilden, utan dokumenterade endast landskapet på video den här gången. Det såg ståtligt ut i höstsolen med de gula asparna som vred sig vinden. - Turbåten går ännu i en vecka, en gång i timmen. Därefter får man lov att ro även i stormigt väder.
A strong wind does not feel like a storm when the sun is shining, but it can nevertheless overturn a camera tripod. I tried to rig a big stone in a plastic bag as a weight, as I have been told, but the string was stretching and the weight did not feel steady. I did not dare leave the tripod standing on its own when I myself hardly could stand uprigth on the roof. So I decided to hold the tripod with one hand and ring the bell with my other hand. Thus I did not enter the image myself this time, and recorded only the landscape on video. The scene was beautiful in the autumn sun, with the yellow aspen bending in the wind - The regular boat trafic continues one more week, every hour. After that one is obliged to row in stormy weather, too.
En hård vind känns inte som storm när solen skiner, men den kan lika fullt fälla omkull ett kamerastativ. Jag försökte gillra en stor sten i en plastpåse som tyngd, som man rått mig, men bandet tänjdes och tyngden känndes ostadig. Jag vågade inte lämna stativet att stå för sig självt när jag knappt själv hölls på benen på taket. Så jag valde att hålla i stativet med ena handen och klinga på klockan med den andra handen. Jag steg alltså inte själv in i bilden, utan dokumenterade endast landskapet på video den här gången. Det såg ståtligt ut i höstsolen med de gula asparna som vred sig vinden. - Turbåten går ännu i en vecka, en gång i timmen. Därefter får man lov att ro även i stormigt väder.
A strong wind does not feel like a storm when the sun is shining, but it can nevertheless overturn a camera tripod. I tried to rig a big stone in a plastic bag as a weight, as I have been told, but the string was stretching and the weight did not feel steady. I did not dare leave the tripod standing on its own when I myself hardly could stand uprigth on the roof. So I decided to hold the tripod with one hand and ring the bell with my other hand. Thus I did not enter the image myself this time, and recorded only the landscape on video. The scene was beautiful in the autumn sun, with the yellow aspen bending in the wind - The regular boat trafic continues one more week, every hour. After that one is obliged to row in stormy weather, too.