17.12.2012

Hyvää Joulua - God Jul - Merry Christmas

Lähden lumimyrskyjä pakoon joululomalle, enkä pääse kutsumaan lohikäärmettä ennenkuin tammikuussa. Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta 2013 kaikille Harakkalaisille ja kaikille Harakan ystäville!

Jag flyr snöstormarna på en julresa, och kan således inte kalla på draken innan januari. God Jul och ett Gott Nytt År 2013 till alla på Stora Räntan, och till alla öns vänner!

To escape the snowstorms I am going on a Christmas trip, and cannot therefore call the dragon until January. Merry Christmas and a Happy New Year to everybody on Harakka Island and to all friends of the island! 

8.12.2012

Liikkumaton tuulimylly - Orörlig vindmölla - Immobile Windmill

Tummanharmaa taivas, melkein musta meri, siinä välissä valkoisia saaria ja taivaanrannassa kaistale valoa. Synkkää ja komeaa. Kun taivas on maata tummempi tunnelma on aavemainen. Kuvittelin että vesi oli paksumpaa kuin tavallisesti, kuin se jäätyisi hetkellä millä hyvänsä. Mutta siihen ei riitä tyyni sää, tarvitaan kunnon pakkasta. Ja tyyntäkin oli vain lyhyen aikaa. Ehdin kuitenkin nähdä pienen tuulimyllyn täysin liikkumattomana hetken. - Olen jo valinnut paikan jossa vierailla ensi vuonna, vanhan saunan kivijalan luona länsirannalla. Siellä kasvoi ennen kaksi pientä tukevaa haapaa, joiden väliin ripustin joskus kesäisin riippumaton. Ensimmäisestä on jäljellä pelkkä vääntynyt kanto, mutta toiseen voisi ehkä kiinnittää keinun. Ehdin muuttaa mieleni vielä monta kertaa ennen helmikuuta.

En mörkgrå himmel, ett nästan svart hav, mellan dem vita öar och en ljusstrimma vid horisonten. Dystert och ståtligt. När himlen är mörkare än jorden är stämningen kuslig. Jag inbillade mig att vattnet var tjockare än vanligt, som om det skulle frysa till vilken minut som hellst. Men till det räcker det inte med vindstilla, det behövs rejält med köldgrader. Och det var stilla bara en kort stund. Jag hann i varje fall se den lilla vindmöllan helt orörlig ett ögonblick. - Jag har redan valt platsen att besöka nästa år, intill den före detta bastuns stenfot vid västra stranden. Där växte tidigare två små, stadiga aspar, och ibland om somrarna hängde jag en hängmatta mellan dem. Av den ena finns bara en förvriden stubbe kvar, men den andra kunde man kanske hänga en gunga i. Jag hinner ändra mig många gånger ännu innan februari.

A dark grey sky, an almost black sea, between them white islands and a stream of light on the horizon. Gloomy and impressive. When the sky is darker than the earth the mood is eerie. I imagined the water to be thicker than usual, as if it would freeze any minute. But calm weather is not enough for that, real cold is needed. And the weather was calm only for a short while. I nevertheless managed to see the small wind mill completely immobile for an instant. - I have already chosen the site to visit next year, near the stone base of the former sauna on the western shore. There used to grow two small, sturdy aspen, and sometimes in summer I placed a hammock between them. Only a twisted stub remains of the first one, but the other one might be able to hold a swing. I have time to change my mind many times before February.

2.12.2012

Lumimyrskyn jälkeen – Efter snöstormen – After the Snow Storm



Meri näyttää melkein tyyneltä lumisessa maisemassa, koska tuuli on maalta päin. Veneen lukko aukeaa yllättävän helposti, vain peräköysi on jäätynyt kiinni isoon jääkimpaleeseen, jonka rikkomisessa on tekemistä. Jäiset airot luiskahtelevat hankaimissa, mutta myötätuuli auttaa soutamisessa. Kun lähestyn saaren rantaa huomaan, että  laiturin ponttoni on irronnut myrskyssä ja kelluu irrallaan kahden köyden välissä. Yksi vene roikkuu poijussa, myrskyn jäljiltä täynnä vettä, mutta en kuitenkaan ryhdy sitä pelastamaan. Kiinnitän veneeni vanhan kivilaiturin tikkaisiin ja kömmin maihin. – Kun myöhemmin rämmin umpihangessa bunkkerin luo yllätyin siitä, että lunta oli vähemmän kuin mantereella. Ehkä myrskytuuli piiskasi osan siitä kinoksiksi tai pyyhkäisi loput suoraan mereen. Kuvatessa kamerani kiukutteli, jouduin palaamaan puolivälissä sisään lämmittelemään sen kanssa. Pieni lämmittelytauko oli kyllä hyväksi myös varpaille ja sormille. Tästä alkaa varsinainen talvi.

Havet ligger nästan lugnt i det snöiga landskapet, för vinden blåser från land. Båtens lås går förvånansvärt lätt att öppna, endast repet i aktern har frusit fast i en stor isklump, som är lite besvärlig att få sönder. De isiga årorna slinter i klykorna, men medvinden hjälper med roendet. När jag närmar mig ön märker jag, att pontonbryggan har slitits lös av stormen och gungar nu lös mellan två rep. En båt hänger kvar i bojen, full av vatten sedan stormen, men jag försöker inte rädda den. Jag fäster min båt i stegen vid den gamla stenbryggan och kravlar mig upp på land. – När jag senare plumsade genom snön till bunkern blev jag överraskad av att det fanns mindre snö än på fastlandet. Kanske stormvinden piskade ihop en del av den i drivor och svepte resten direkt i havet. När jag video-filmade trilskades kameran, så jag var tvungen att återvända in i värmen med den ungefär halvvägs. En liten värmepaus gjorde nog gott åt tårna och fingrarna med. Här börjar den verkliga vintern.

The sea looks almost calm in the snowy landscape, since the wind blows from the land. The lock of the boat is surprisingly easy to open; only the rope at the back of the boat is frozen together with a big lump of ice, which is a little tricky to beak. The icy oars are slippery in the rowlocks, but following the wind helps the rowing. When I come closer to the shore I notice that the pontoon at the pier has come off in the storm and swings now loose between two ropes. One boat is tied to a buoy, full of water since the storm, but I do not try to rescue it. I fasten my boat on the ladder by the old stone pier and crawl ashore. – When I later waded through the snow to the bunker I was surprised to see that there was less snow than on the mainland. Perhaps the storm lashed parts of it into snowdrifts and wiped the rest directly out to sea. While video recording the camera acted up, and I had to return indoors and warm midway in the process. A little warming up break was good for my toes and fingers as well. Here begins the real winter.