8.12.2012

Liikkumaton tuulimylly - Orörlig vindmölla - Immobile Windmill

Tummanharmaa taivas, melkein musta meri, siinä välissä valkoisia saaria ja taivaanrannassa kaistale valoa. Synkkää ja komeaa. Kun taivas on maata tummempi tunnelma on aavemainen. Kuvittelin että vesi oli paksumpaa kuin tavallisesti, kuin se jäätyisi hetkellä millä hyvänsä. Mutta siihen ei riitä tyyni sää, tarvitaan kunnon pakkasta. Ja tyyntäkin oli vain lyhyen aikaa. Ehdin kuitenkin nähdä pienen tuulimyllyn täysin liikkumattomana hetken. - Olen jo valinnut paikan jossa vierailla ensi vuonna, vanhan saunan kivijalan luona länsirannalla. Siellä kasvoi ennen kaksi pientä tukevaa haapaa, joiden väliin ripustin joskus kesäisin riippumaton. Ensimmäisestä on jäljellä pelkkä vääntynyt kanto, mutta toiseen voisi ehkä kiinnittää keinun. Ehdin muuttaa mieleni vielä monta kertaa ennen helmikuuta.

En mörkgrå himmel, ett nästan svart hav, mellan dem vita öar och en ljusstrimma vid horisonten. Dystert och ståtligt. När himlen är mörkare än jorden är stämningen kuslig. Jag inbillade mig att vattnet var tjockare än vanligt, som om det skulle frysa till vilken minut som hellst. Men till det räcker det inte med vindstilla, det behövs rejält med köldgrader. Och det var stilla bara en kort stund. Jag hann i varje fall se den lilla vindmöllan helt orörlig ett ögonblick. - Jag har redan valt platsen att besöka nästa år, intill den före detta bastuns stenfot vid västra stranden. Där växte tidigare två små, stadiga aspar, och ibland om somrarna hängde jag en hängmatta mellan dem. Av den ena finns bara en förvriden stubbe kvar, men den andra kunde man kanske hänga en gunga i. Jag hinner ändra mig många gånger ännu innan februari.

A dark grey sky, an almost black sea, between them white islands and a stream of light on the horizon. Gloomy and impressive. When the sky is darker than the earth the mood is eerie. I imagined the water to be thicker than usual, as if it would freeze any minute. But calm weather is not enough for that, real cold is needed. And the weather was calm only for a short while. I nevertheless managed to see the small wind mill completely immobile for an instant. - I have already chosen the site to visit next year, near the stone base of the former sauna on the western shore. There used to grow two small, sturdy aspen, and sometimes in summer I placed a hammock between them. Only a twisted stub remains of the first one, but the other one might be able to hold a swing. I have time to change my mind many times before February.