Ihanaa kävellä saareen. Uuninsuu on auki ja avomereltä nousee vettä jään päälle, niin että tuntuu hurjalta ajatella jäälle menemistä kun lähestyy lännestä päin. Mutta Kaivopuiston rannassa jää on tukevaa, ja myös liukasta, koska jäällä ei ole lunta juuri lainkaan. Köyden merkitsemä polku johti vanhalle laiturille, ja kömmin ylös siitä veneen vierestä. Vasta paluumatkalla tajusin, että polku jatkui laiturin eteläpuolelta ylös rantaan. - Pitkän tauon jälkeen huonekasvini olivat nääntyneet veden puutteessa. Koska iltapäivä oli jo pitkällä ja arinko matalalla, riensin ulos kuvaamaan ja lohikäärmettä kutsumaan, mutta lupasin antaa niille vettä heti palattuani. Niin teinkin ja kasvit näyttivät elpyvän. Juuri muuta en sitten ehtinytkään, sillä kiirehdin takaisin mantereelle ennen hämärän tuloa. Halusin myös palauttaa vihreän huivini galleria Jangvaan, josta kävin sen lainaamassa muutamaksi tunniksi. Huivi on esillä näyttelyssä Jäniksen vuosi, koska käytin sitä myös vieraillessani katajan luona vuonna 2011. Kahden vihreän vuoden jälkeen väri vaihtuu pian uuteen, siniseen.
Härligt att promenera till ön. Sundet mellan Ungsholmen och Stora Räntan är öppet och vattnet stiger upp på isen från havet, så tanken att ta sig ut på isen känns rätt skrämmande ifall man närmar sig från väster. Men utanför Brunnsparken är isen stadig, och hal, för det finns just ingen snö på isen. Stigen som är märkt med ett rep ledde till den gamla byggan och jag klev upp där bredvid båten. Först på tillbakavägen insåg jag att stigen fortsatte runt bryggan och upp på stranden söder om den. - Efter en lång paus tynade mina krukväxter i brist på vatten. Eftersom eftermiddagen var långt liden och solen stod lågt på himlen, skyndade jag ut med min kamera för att kalla på draken, men jag lovade ge dem vatten så fort jag återvänt. Det gjorde jag och växterna tycktes återhämta sig. Något mer hann jag inte med, för jag skyndade tillbaka till fastlandet innan skymningen. Jag ville också returnera min gröna sjal, som jag lånat från galleri Jangva för ett par timmar. Sjalen är med på utställningen Harens år, eftersom jag använde den när jag besökte enrisbusken under år 2011. Efter två gröna år blir det snart dags för en ny färg, blått.
Lovely to walk to the island. The inlet between Harakka Island and Uunisaari is open and water flows on the ice from the open sea; the idea to walk on the ice seems scary if you approach from the west. Below the Kaivopuisto Park, however, the ice is solid, and slippery as well, since there is hardly any snow on the ice. The path, which is marked by a rope, led to the old pier and I climbed ashore next to a boat. Only while returning did I notice that the path continued around the pier and up on the shore on the southern side. - After a long break my house plants were withering for lack of water. Since it was late in the afternoon and the sun was already low I hurried out with my camera to call the dragon, but I promised to give them water when I returned. I did that and they seemed to recover. Much else I did not have time for, and hurried back to the mainland before dusk. I wanted to return my green scarf, which I borrowed from gallery Jangva for a few hours. The scarf is included in the exhibition Year of the Rabbit, because I used it when I visited the juniper during the year 2011. After two green years it is soon time to change into a new colour, blue.
Härligt att promenera till ön. Sundet mellan Ungsholmen och Stora Räntan är öppet och vattnet stiger upp på isen från havet, så tanken att ta sig ut på isen känns rätt skrämmande ifall man närmar sig från väster. Men utanför Brunnsparken är isen stadig, och hal, för det finns just ingen snö på isen. Stigen som är märkt med ett rep ledde till den gamla byggan och jag klev upp där bredvid båten. Först på tillbakavägen insåg jag att stigen fortsatte runt bryggan och upp på stranden söder om den. - Efter en lång paus tynade mina krukväxter i brist på vatten. Eftersom eftermiddagen var långt liden och solen stod lågt på himlen, skyndade jag ut med min kamera för att kalla på draken, men jag lovade ge dem vatten så fort jag återvänt. Det gjorde jag och växterna tycktes återhämta sig. Något mer hann jag inte med, för jag skyndade tillbaka till fastlandet innan skymningen. Jag ville också returnera min gröna sjal, som jag lånat från galleri Jangva för ett par timmar. Sjalen är med på utställningen Harens år, eftersom jag använde den när jag besökte enrisbusken under år 2011. Efter två gröna år blir det snart dags för en ny färg, blått.
Lovely to walk to the island. The inlet between Harakka Island and Uunisaari is open and water flows on the ice from the open sea; the idea to walk on the ice seems scary if you approach from the west. Below the Kaivopuisto Park, however, the ice is solid, and slippery as well, since there is hardly any snow on the ice. The path, which is marked by a rope, led to the old pier and I climbed ashore next to a boat. Only while returning did I notice that the path continued around the pier and up on the shore on the southern side. - After a long break my house plants were withering for lack of water. Since it was late in the afternoon and the sun was already low I hurried out with my camera to call the dragon, but I promised to give them water when I returned. I did that and they seemed to recover. Much else I did not have time for, and hurried back to the mainland before dusk. I wanted to return my green scarf, which I borrowed from gallery Jangva for a few hours. The scarf is included in the exhibition Year of the Rabbit, because I used it when I visited the juniper during the year 2011. After two green years it is soon time to change into a new colour, blue.