Melkein iltahämärissä - Nästan i skymningen - Almost at Dusk

Päivät lyhenevät. Pilvisellä säällä sen huomaa, kun hämärä näyttää laskeutuvan nopeammin. Tuuli koilisesta jätti länsirannan tuulensuojaan. Joutsenperhe, kaksi valkoista aikuista ja neljä vielä tummaa poikasta, aterioi kaikessa rauhassa päät pohjamudassa ja pyrstöt taivasta kohti. Jostakin syystä tänään oli liikkeellä useita pieniä lentokoneita. Ne lensivät äänekkäästi yksi toisensa jälkeen saaren yli, idästä länteen päin. Veneitäkin oli liikkeellä yllättävän paljon. Mutta nyt on kiistämättä syksy.

Dagarna blir kortare. Det märks tydligare i molnigt väder för skymningen tycks falla snabbare. Vinden från nordost lämnade västra stranden i le. En svanfamilj, två vita vuxna och fyra ännu mörka ungar, åt i lugn och ro med huvudena i bottendyn och stjärtarna i vädret. Av någon anledning var många små flyplan i farten i dag. De flög ljudligt en efter en över ön, från öst mot väst. Båtar fanns det också förvånansvärt gott om. Men det går inte att förneka att det är höst.

The days are getting shorter. It seems more obvious in cloudy weather when evening comes faster. The wind from northeast left the western shore calm. A family of swans, two white grown-ups and four still dark young, were eating peacefully with their heads in the flotsam and their ends towards the sky. For some reason there were several small airplanes in trafic today. They flew noisily over the island one after the other, from east towards the west. There were suprisingly many boats around as well. But, one cannot deny that autumn is here.

Arkiaamu saaressa - Vardagsmorgon på ön - Weekday Morning on the Island

Meri ja maisema näyttävät erilaiselta kuin yleensä. Aamun valo tulee eri suunnalta ja muuttaa kaiken. Useimmiten käyn saaressa iltapäivisin, joten nämä näkymät ovat minulle oudompia. Arkiaamuna kaikkialta kuuluu ääniä: ihmiset naputtelevat ja koputtelevat työhuoneissaan, kollega kulkee kassin kanssa rantakallioilla, näköalapaikalla koululaisryhmä tähyilee varpushaukkaa. Opettaja kysyy minulta mikä on mielestäni paras vuodenaika Harakassa. Jäin miettimään mikä olisi paras vuorokaudenaika. Luultavasti varhainen aamu, jota en koe täällä juuri milloinkaan.  

Havet och landskapet ser annorlunda ut än vanligt. Morgonljuset kommer från ett annat håll och förändrar allting. Oftast besöker jag ön på efermiddagarna, så dessa vyer är mindre bekanta för mig. En vardagsmorgon hörs det ljud överallt: folk bultar och knackar på sina arbetsrum, en kollega går med en väska på strandklipporna, på utsiktsplatsen spanar en grupp skolbarn efter en sparvhök. Läraren frågar mig vilken årstid jag tycker bäst om på Stora Räntan. Efteråt funderar jag på vilken tid på dygnet som är den bästa. Antagligen tidig morgon, en tidpunkt jag nästan aldrig upplever här.

The sea and the landscape look unusual. The morning light comes from another direction and changes everything.  Genrally I visit the island in the afternoons; thus these views are more unfamiliar to me. On a weekday morning there are sounds everywhere: people are tapping and hammering in their studios, a colleague walks with a bag on the cliffs, on the panorama spot a group of schoolchildren watch a sparrowhawk. The teacher asks me which season on the island I like the best. Later I wonder which time of day I prefer. Probably early morning, a time I almost never experience here.

Tuomien kohtalo - Häggarnas öde - The Fate of the Bird Cherries

Tuomet rinteessä näköalapaikalle johtavien portaiden vasemmalla puolella ovat kasvaneet korkeiksi puiksi. Koivut kasematti ykkösen katolla, Gigerin Sabotage-saappaiden ja veistokseen kuuluvan kyltin takana olevan aidan kohdalla ovat jo niin isoja, että ne peittävät näköalan mantereelle. Oikealta puolelta pilkotttaa vielä meri ja Ursulan valkea laituri. Yhtäältä soisin että ne raivattaisiin siitä. Toisaalta muistan vielä tuomen, joka kaartui kasematti kakkosen oviaukon ylle, koska järkytyin kun se kaadettiin ja kaipasin sitä. - Maisema muuttuu koko ajan, mutta muutosta ei huomaa kun se tapahtuu asteittain.  Muodonmuutos käy näkymättömäksi ja siihen tottuu.

Häggbuskarna på sluttningen till vänster om trapporna till utsiktsplatsen har vuxit till höga träd. Björkarna på taket till kasematt ettan, vid staketet bakom Gigers sabotage-stövlar och skylten som hör till skulpturen, är redan så höga att de skymmer utsikten till fastlandet. Till höger om dem skymtar ännu havet och Ursulas vita brygga. Å ena sidan önskar jag att de skulle röjas undan. Å andra sidan minns jag fortfarande den gamla häggen som hängde över ingången till kasematt två, för jag blev chockerad när den fälldes och saknade den. - Landskapet förändras hela tiden, men man märker inte förändringen när den sker gradvis. Förvandlingen blir osynlig och man vänjer sig vid den.

The bird cherries on the slope to the left of the staircase leading to the panorama spot have grown into tall trees. The birches on the roof of ammunition cellar number one, next to the fence behind Giger's Sabotage boots and the sign that belongs to the sculpture, are so tall they screen the view towards the mainland. To the right of  them the sea and the white pier of Ursula are still visible. On one hand I wish them to be cleared. On the other hand I still remember the bird cherry hanging over the entrance to ammunition cellar number two, because I was chocked when it was felled and missed it. - The landscape is constantly changing, but one does not notice the changes when they happen gradually. The transformation becomes invisible and one gets used to it.

Ei tuulitaukoa - Ingen vindvila - No "Cease-wind"

Länsituuli, oikeastaan luoteistuuli piiskaa lehdet puista ennen kuin ne ehtivät edes kunnolla kellastua. Tai ehkä tämä on länsituuli ja se mitä yleensä ajattelen Harakassa länsituulena onkin oikeastaan lounaistuuli. Se lennätti takkini maahan bunkkerin katolta, ja yritti saada minutkin kumoon, muttei sentään onnistunut. Kamerajalustaan se ei myöskään kyennyt, sillä panin ison kiven muovikassiin painoksi roikkumaan. Ja tämä on vasta alkua, syysmyrskyihin on vielä aikaa. - Kallioilla juoksenteli jotain heleä-äänisiä pikkupoikia. Heidän äänensä sointui kellon kilinään. Mutta lohikäärmeitä ei kuulunut, ei edes helikoptereita tällä kertaa.

Västanvinden, egentligen en nordvästlig vind, piskar löven från träden innan de ens hunnit gulna. Eller kanske dethär är västlig vind och det jag normalt anser vara västlig vind på Stora Räntan är i själva verket sydvästlig vind. Den slängde ner min rock från bunkerns tak och försökte få mig omkull också, dock utan att lyckas. Kamerans trefot rådde den inte heller på, för jag placerade en stor sten hängande i en plastpåse som tyngd. Och dethär är bara början, det är inte dags för höststormarna än. - På klipporna sprang några småpojkar med ljusa röster omkring. Deras röster lät bra med klockans klang. Men inga drakar hördes, inte ens helikoptrar denhär gången.

The wind from the west, or actually from northwest, lashes the leaves down from the trees before they even have turned yellow. Or perhaps this is western wind and the wind I normally call western on Harakka Island is really from southwest. It hurled my coat down from the roof of the bunker and tried to throw me over as well, without success. It did not manage to overturn the tripod of the camera either, because I placed a rock in a plastic bag to hang as weight. And this is only the beginning; the time for the autumn storms is yet to come. - Some young boys with clear voices were running on the cliffs. There voices toned in with the sound of the bell. But no dragons were heard, not even helicopters this time.

Kolmet siivet penkillä - Tre par vingar på bänken - Three Pairs of Wings on the Bench

Lempeän lämmin iltapäivä, ja leuto länsituuli. En muista koska viimeksi olisin riisunut villahuivin bunkkerin katolla kameraa kääntäessäni. Eikä lintuja missään. Kalliotkin sade on huuhtonut siisteiksi niiden jätöksistä. Ei kyllä ole kukkiakaan. Vanhan puutarhan paikalla rehottavat vain nokkoset, ja kallioilla kukkii lähinnä kanerva. Lisäksi mättäistä nousee pitkien varsien päässä pyöreitä vaalansinisiä kukkapalloja. Ehkä kyseessä on purtojuuri, succisa pratensis, vaikka se kuulemma viihtyy lähinnä kosteilla niityillä eikä kuivilla kallioilla. - Näköalapaikan penkille joku oli unohtanut suuret lastulevylle tai vastaavalle maalatut linnunsiivet. Kun katsoin tarkemmin, huomasin, että kasassa oli myös jättikokoiset lepakonsiivet ja perhosen siivet. Kaikissa oli jonkinlaiset kahvat kiinnipitämistä varten. Niillä on varmasti lennetty hurjaa vauhtia, ainakin leikisti.

En varm och skön eftermiddag, med mild västanvind. Jag minns inte när jag senast tagit av mig yllesjalen medan jag justerat kameran på bunkerns tak. Och inga fåglar. Regnet har sköjt bort deras lämningar från klipporna. Och inga blommor heller. Vid den gamla trädgården frodas nu bara nässlorna och på klipporna blommar närmast ljungen. Dessutom reser sig runda ljusblå blomsterbollar på långa stjälkar ovanför tuvorna. Kanske det är ängsvädd, succisa pratensis, fast den lär trivas på fuktig ängsmark snarare än på torra klippor. - På bänken vid utsiktsplatsen hade någon glömt ett par stora fågelvingar målade på spånskiva eller något motsvarande. När jag såg efter märkte jag att där dessutom fanns ett par jättestora fladdermusvingar och fjärilvingar i högen. Och alla hade någotslags handtag att hålla i. Man har säkert flugit med fart på de vingarna, åtminstone på lek.

A warm and pleasant afternoon with soft wind from the west. I cannot remember when I have removed my woollen scarf while adjusting the camera on the roof of the bunker. And no birds. The rain has wiped away their droppings from the cliffs, too. And no flowers either. At the site of the old garden only the nettles are thriving now and on the cliffs mainly the heather is blooming.  Round light blue flower balls rise on long stalks above the tussocks. Perhaps they are plants called Devil's bit scabious, succisa pratensis, although it is supposed to prefer marshy fields rather than dry cliffs. - On the bench at the panorama spot somebody had left a pair of large bird wings painted on some kind of board. When I looked closer I noticed a pair of enormous bat wings and butterfly wings in the heap as well. And all of them had some sort of handle to hold on to. Somebody did probably fly at high speed on those wings, at least in make-believe.

Aamu ennen sadetta - Morgon innan regnet - Morning before the Rain

Sunnuntaiaamuna saari on yleensä hiljainen. Säätiedotus lupasi iltapäiväksi sadetta, joten lähdin liikkelle varhain. Yllätyksekseni taidetalon ulko-ovi oli avoinna ja kirjaston kaikki ikkunat levällään. Ovenpielessä oleva lappu paljasti, että talossa oli alkamassa  jonkun yhteisön kokous. -  Viime viikonloppuna olin toisessa saaressa Hangon suunnalla enkä voinut kutsua lohikäärmettä Harakassa. Kahdessa viikossa ehtii tapahtua paljon. Pihlajanmarjat ovat alkaneet punertaa ja kallioilla on jo kokonaan keltaisia pikkukoivuja, vaikka suurin osa puista on tietysti vielä vihreitä. Bunkkerin katolta näin oudon ruosteenruskean kivenjärkäleen rantakivikossa. Uteliaana menin katsomaan ja se olikin jonkinlainen meren syövyttämä ja rannalle heittämä puukappale. Se on varmaankin ollut siinä jo useamman vuoden, vaikken ole sitä huomannut.

Söndagsmorgnar brukar ön vara öde. Väderleksrapporten lovade regn till eftermiddagen, så jag for iväg tidigt. Till min förvåning var konstnärshusets ytterdörr öppen och bibliotekets alla fönster på vid gavel. En lapp vid dörren avslöjade att någotslags samfund skulle strax inleda sitt möte i huset. -  Förra weekenden var jag på en annan ö i Hangötrakten och kunde inte kalla på draken från Stora Räntan. På två veckor hinner mycket ske. Rönnbären har redan börjat få färg och det finns många helt gula små björkar på klipporna även om de flesta träd givetvis är fortfarande gröna. Från bunkerns tak såg jag ett konstig rostbrunt stenblock bland strandstenarna. Nyfiken gick jag fram för att se vad det var och det visade sig vara någotslags träbit som havet frätt och slängt upp på land. Den har antagligen legat där i flera år, utan att jag lagt märke till den.

Sunday mornings the island is usually quiet. The weather forecast promised rain for this afternoon, so I started off early. To my surprise the front door of the artists' house was open and all the library windows were wide open. A note by the door explained that some community was soon having a meeting in the house. -  Last weekend I visited another island in the Hanko region, and could not call for the dragon on Harakka. In two weeks time much can happen. The rowan berries are already turning red and there are many completely yellow small birches on the cliffs, although most of the trees are still green of course. From the roof of the bunker I saw a strange rust coloured boulder among the rocks at the shore. Curious I went to see what it was and it turned out to be a piece of wood eroded and thrown up to the shore by the sea. It has probably been there for several years without my noticing it.

Maitohorsmia ja malvamätäs - Rallarrosor och en tuva malvablommor - Rosebay Willow-herbs and a tussock of Mallows

Kesän viimeiset hellepäivät ovat käsillä, väittävät sääennusteet. Järkytyin kun näin ensimmäiset keltaiset haavanlehdet bunkkerin luona. Ensin ajattelin että se johtuu kuivuudesta, mutta sitten muistin juuri tyhjentäneeni veneen sadekuurojen jäljiltä. Onneksi maitohorsmat sentään pitävät kesätunnelmaa yllä. Ja etelärinteellä pinkki malvamätäs kukkii kuin kesä jatkuisi loputtomasti.

Sommarens sista varma dagar är för handen, säger väderleksprognoserna. Jag fick en shock när jag såg de första gula asplöven vid bunkern. Först tänkte jag att det berodde på torkan, men sen kom jag ihåg att jag nyss tömde båten efter alla regnskurar. Tur nog håller rallarrosorna ännu sommarstämningen igång. Och vid sydsluttningen blommar en tuva skära malvablommor som om sommaren skulle vara för evigt.

The last warm days of Summer are at hand, the weather forecasts claim. I was shocked to see the first yellow leaves in the aspen by the bunker. First I thought it was because of draught, but soon remembered how I emptied the boat after all the showers recently. Luckily the Rosebay Willow-herbs (or Fireweeds) keep the spirit of summer alive. And on the southern slope a tussock of pink mallows blooms as if summer would last for ever.