Meri ja maisema näyttävät erilaiselta kuin yleensä. Aamun valo tulee eri suunnalta ja muuttaa kaiken. Useimmiten käyn saaressa iltapäivisin, joten nämä näkymät ovat minulle oudompia. Arkiaamuna kaikkialta kuuluu ääniä: ihmiset naputtelevat ja koputtelevat työhuoneissaan, kollega kulkee kassin kanssa rantakallioilla, näköalapaikalla koululaisryhmä tähyilee varpushaukkaa. Opettaja kysyy minulta mikä on mielestäni paras vuodenaika Harakassa. Jäin miettimään mikä olisi paras vuorokaudenaika. Luultavasti varhainen aamu, jota en koe täällä juuri milloinkaan.
Havet och landskapet ser annorlunda ut än vanligt. Morgonljuset kommer från ett annat håll och förändrar allting. Oftast besöker jag ön på efermiddagarna, så dessa vyer är mindre bekanta för mig. En vardagsmorgon hörs det ljud överallt: folk bultar och knackar på sina arbetsrum, en kollega går med en väska på strandklipporna, på utsiktsplatsen spanar en grupp skolbarn efter en sparvhök. Läraren frågar mig vilken årstid jag tycker bäst om på Stora Räntan. Efteråt funderar jag på vilken tid på dygnet som är den bästa. Antagligen tidig morgon, en tidpunkt jag nästan aldrig upplever här.
The sea and the landscape look unusual. The morning light comes from another direction and changes everything. Genrally I visit the island in the afternoons; thus these views are more unfamiliar to me. On a weekday morning there are sounds everywhere: people are tapping and hammering in their studios, a colleague walks with a bag on the cliffs, on the panorama spot a group of schoolchildren watch a sparrowhawk. The teacher asks me which season on the island I like the best. Later I wonder which time of day I prefer. Probably early morning, a time I almost never experience here.
Havet och landskapet ser annorlunda ut än vanligt. Morgonljuset kommer från ett annat håll och förändrar allting. Oftast besöker jag ön på efermiddagarna, så dessa vyer är mindre bekanta för mig. En vardagsmorgon hörs det ljud överallt: folk bultar och knackar på sina arbetsrum, en kollega går med en väska på strandklipporna, på utsiktsplatsen spanar en grupp skolbarn efter en sparvhök. Läraren frågar mig vilken årstid jag tycker bäst om på Stora Räntan. Efteråt funderar jag på vilken tid på dygnet som är den bästa. Antagligen tidig morgon, en tidpunkt jag nästan aldrig upplever här.
The sea and the landscape look unusual. The morning light comes from another direction and changes everything. Genrally I visit the island in the afternoons; thus these views are more unfamiliar to me. On a weekday morning there are sounds everywhere: people are tapping and hammering in their studios, a colleague walks with a bag on the cliffs, on the panorama spot a group of schoolchildren watch a sparrowhawk. The teacher asks me which season on the island I like the best. Later I wonder which time of day I prefer. Probably early morning, a time I almost never experience here.