Länsituuli, oikeastaan luoteistuuli piiskaa lehdet puista ennen kuin ne ehtivät edes kunnolla kellastua. Tai ehkä tämä on länsituuli ja se mitä yleensä ajattelen Harakassa länsituulena onkin oikeastaan lounaistuuli. Se lennätti takkini maahan bunkkerin katolta, ja yritti saada minutkin kumoon, muttei sentään onnistunut. Kamerajalustaan se ei myöskään kyennyt, sillä panin ison kiven muovikassiin painoksi roikkumaan. Ja tämä on vasta alkua, syysmyrskyihin on vielä aikaa. - Kallioilla juoksenteli jotain heleä-äänisiä pikkupoikia. Heidän äänensä sointui kellon kilinään. Mutta lohikäärmeitä ei kuulunut, ei edes helikoptereita tällä kertaa.
Västanvinden, egentligen en nordvästlig vind, piskar löven från träden innan de ens hunnit gulna. Eller kanske dethär är västlig vind och det jag normalt anser vara västlig vind på Stora Räntan är i själva verket sydvästlig vind. Den slängde ner min rock från bunkerns tak och försökte få mig omkull också, dock utan att lyckas. Kamerans trefot rådde den inte heller på, för jag placerade en stor sten hängande i en plastpåse som tyngd. Och dethär är bara början, det är inte dags för höststormarna än. - På klipporna sprang några småpojkar med ljusa röster omkring. Deras röster lät bra med klockans klang. Men inga drakar hördes, inte ens helikoptrar denhär gången.
The wind from the west, or actually from northwest, lashes the leaves down from the trees before they even have turned yellow. Or perhaps this is western wind and the wind I normally call western on Harakka Island is really from southwest. It hurled my coat down from the roof of the bunker and tried to throw me over as well, without success. It did not manage to overturn the tripod of the camera either, because I placed a rock in a plastic bag to hang as weight. And this is only the beginning; the time for the autumn storms is yet to come. - Some young boys with clear voices were running on the cliffs. There voices toned in with the sound of the bell. But no dragons were heard, not even helicopters this time.
Västanvinden, egentligen en nordvästlig vind, piskar löven från träden innan de ens hunnit gulna. Eller kanske dethär är västlig vind och det jag normalt anser vara västlig vind på Stora Räntan är i själva verket sydvästlig vind. Den slängde ner min rock från bunkerns tak och försökte få mig omkull också, dock utan att lyckas. Kamerans trefot rådde den inte heller på, för jag placerade en stor sten hängande i en plastpåse som tyngd. Och dethär är bara början, det är inte dags för höststormarna än. - På klipporna sprang några småpojkar med ljusa röster omkring. Deras röster lät bra med klockans klang. Men inga drakar hördes, inte ens helikoptrar denhär gången.
The wind from the west, or actually from northwest, lashes the leaves down from the trees before they even have turned yellow. Or perhaps this is western wind and the wind I normally call western on Harakka Island is really from southwest. It hurled my coat down from the roof of the bunker and tried to throw me over as well, without success. It did not manage to overturn the tripod of the camera either, because I placed a rock in a plastic bag to hang as weight. And this is only the beginning; the time for the autumn storms is yet to come. - Some young boys with clear voices were running on the cliffs. There voices toned in with the sound of the bell. But no dragons were heard, not even helicopters this time.